Dagens meny
Det har gått sex dygn sedan starten av andra etappen i Volvo Ocean Race, från Kapstaden till Abu Dhabi, en sträcka på 5185 sjömil. Avståndet mellan första och sista båt är mindre än 40 sjömil.
Tam SCA har tagit sig igenom några tuffa dygn med stark vind och stora vågor samt många manövrar. Nu har de, liksom övriga lag, slagit norrut och befinner sig i ett område med lättar vindar. Det ser ut att bli en taktisk kamp med små marginaler vind upp genom Indiska Oceanen. Här bjuder lagets on board reporter Corinna Halloran på sina tankar om maten ombord.
Idag testade jag något som bara är några få förunnat, frystorkad glass. Jag är osäker på vad som var mest förvirrande, faktumet att jag åt något som fått etiketten glass eller att jordgubbarna bara smakade 40 % jordgubbar.
Ikväll blir det “Chicken a la King” till middag. Trots namnet är jag ganska säker på att ingen Kung i hela världen skulle få för sig att äta den. Den har en något rökig och citrussur arom, två smaker som jag inte nödvändigtvis skulle blanda. Innehållsförteckningen påstår 20 % kyckling. Betyder det att målet består av 20 % kyckling eller att kycklingbitarna i måltiden består av 20 % riktig kyckling? Det första verkar ju mest logiskt men när man tittar på de små kuberna av påstått kött som simmar runt i skålen börjar jag tvivla.
Tidigare har vi haft tur då det frystorkade köttet faktiskt smakade riktigt kött, men på den här etappen är det långt ifrån verklighetstroget. Sophie beskriver det bäst: ”Det här är etappen med köttet som gnisslar.” Och hon har rätt, man tuggar och tuggar en lång stund och köttet bara gnisslar mellan tänderna.
Hur skall jag beskriva lammgrytan? Vågar jag börja med färgen? Tänk dig en grå massa med svarta prickar. Och där har vi dem, de sällsynta bitarna lammkött som oftast kommer flockvis. Precis som kycklingen är dessa lammbitar kubiska och odefinierbara.
Vi kan beklaga oss över maten men det är inte mycket vi kan göra åt den. Vi kan inte kila till affären och köpa något färskt och om jag skall vara helt ärlig, tror jag inte vi hade gjort det även om vi hade haft möjligheten. Mat är bränsle här ut. Det behöver inte nödvändigtvis smaka gott. Vi måste äta för att fungera, både fysiskt och på däck. Om vi plötsligt skulle bli kräsna och peta i maten skulle det visa sig snabbt i båtfart. Kanske lite av ett moment 22.
Så vi tar det som det kommer, äter de varma målen mat och njuter av våra dagliga snacks och powerbars vid sidan om. För tillfället har vi en favorit som för tankarna till den där fantastiska koppen varm morgonchoklad! Vad gör det att middagen är lite smaklös (Allvarligt talat, är det här verkligen lamm?)? Vi har ju dessert (Även om jag sannolikt kommer hoppa över allt som kallas glass från och med nu)!
