Så var ÅF Offshore Race över för den här gången
Här följer en lite annorlunda betraktelse över hur det var ute på banan i år, skrivet mycket personligt av Mats Heidvall ombord på Avantime 2.
Så var ÅF Offshore Race över för den här gången. Jag seglade med skeppare Ville Djurberg på Avantime 2 och en härlig besättning. Hur var det? Fantastiskt kul. Full fart veckan före start med massor av folk inne i stan. Vänner från Uppsala som inte seglar, sponsorer, familjemedlemmar, frivilliga, organisatörer och en massa seglare från alla hörn.
Och plötsligt sitter man där i båten och skall starta. Alla båtar stack i väg utom vi. Ulrika på SCA People passade på att segla om oss typ en decimeter ifrån med förmaning att inte hitta på något på natten där ute.
Så småningom lyckades vi hasa oss ut till Sandhamn där fjärden låg spegelblank. Hur kul var det inte att se på AIS:en att DataCom rundat Almagrundet och brakade iväg med 7 knop söder ut? Sen var vi i alla fall framme vid nästa blek som inte skulle vara där, norr om Gotland. Hur kul var det inte att se alla båtarna komma inom hälsningsavstånd. Ssmåbåtar storbåtar och mittemellanbåtar? Matrisen gled förbi, Du Soleil och SCA:s Farr45:or. Lisa på Arcona 430 var där Hans-Åke på Absolut Blue, Pac-Man och en massa andra.
Vi låg längst till öster ut. Med kikaren kunde vi se att det regnade inne vid land och att det såg mörkt ut. Regnnedslag eller vind, in och kolla. Det var vind så vi kom till slut runt Visby där min fru kutade ner från Almedalen och plåtade vår snygga rundning i solnedgången tio timmar för sent. Vi hade då ryckt upp oss från 13:e vid Oxdjupet till 10:e i Visby och hur bra var inte det med halva repan kvar. Vi fick en härlig slagduell med Du Soleil som tog sig ur bleket bäst tillsammans med Matrisen.
Vi dunkade på ner mot Karlsöarna och vinden friskade i, vred mot sydväst och jibtoppen bar oss ned till Hoburgen fortfarande tia. Det blir rätt infernaliskt när man dammar på i 9-10 knop i större och större vågor. Lika befriande är det när man får rulla runt och sätta spinnen. Martin som fixar navet satt all punkter rätt och vi började få riktigt bra fart i båten.
Mastskogen bakom oss var det någon som sågade ner, vinden började öka och vi fick för brant efter Salvo för spinnen. Jibtopp förbi Kopparstenarna.
Och nu seglare min enda klagan: Flera båtar såg vi gå innanför Bojen vid Salvo med AIS och utan. Det var inte ok, skulle lämnas om babord så flera borde fått tidstillägg. Slut på gnäll.
Spinnen upp efter Kopparstenarna och nu jädrar anåda blev det åka av. Femma vid Östergarn blir det sköj ombord eller? 14-15 knop i surfarna och sällan under 10. Vinden friskar i och vi når resan topp på 17,29 knop. Från Östergarn och upp hänger vi av i stort sett allt. 4:a vid Almagrundet som vi lyckas hålla in i mål.
Vilka är vinnarna? Vi som lyckats kämpa med humöret i topp trots vår jättejätte jobbiga start? Anitra? Ballad med Patrik som jag seglat över Atlanten med? Robban på Datacom som kan allt om teknik, mätregler, segel och båtmeck? Martin på Feelgood som seglar lika bra som han är juste? Hans Åke på Absolut Blue. Dom ständiga trätobröderna Bengt och Ola i var sin First 40:a. Arken Zoo vad vinner dom inte? Silva från Laiakul? Matrisen som dessutom lär ha tappat alla instrument? Pac-Man som lär ha blåst iväg i 20? Blå’s som alltid finns där uppe? Bröderna Staume i Shogun? Felicia Linjetten som försvann? Lilla loppan Team Räknäs? Tjabba och Nautiska? Cloude Nine och LinaMaria?
Vinnare är alla! KSSS som organisatör, sponsorer, frivilliga, seglare och min svärfar som upplevt våran resa via appen . Och nu jädrar anåda är det bara så där 360 dagar till start och då har alla chansen igen. En sista vädjan LITE MER VIND I STARTEN!
Mats Heidvall
